Nu ska vi göra en liten vecka-efter-vecka-summering av det jobb jag berättat om senaste tiden. Jag talar förstås om tiden jag hade inom telemarketing. Om ni går tillbaka i inläggshistoriken kan ni läsa om hur jag upplevde den första dagen på arbetet. Nu ska jag alltså tala mer om hur jag upplevde första veckorna med telemarketing. Såhär såg det ut, kan man säga:

Telemarketing, vecka 1

Det fortsatte kännas så som under första dagen kan man säga. Jag blev mer och mer bekväm med mina kollegor och min nya arbetsplats som sådan. Det var ganska stor skillnad från måndagen till fredagen och jag kände att jag hamnat rätt på telemarketing ur den synvinkeln ganska snabbt.

Sedan var det själva telemarketing-biten. Där var det fortsatt oerhört nervöst den där veckan. Inte minst eftersom jag var så jävla dålig, som jag upplevde det. Mina kollegor runt omkring gjorde sälj på löpande band, men inte jag. Min första vecka inom telemarketing präglades av frustration. En hel massa sådan faktiskt. Det lossnade dock under onsdagen då jag drog in en ”smash” som kollegorna sa.

Telemarketing, vecka 2

Här minns jag att jag var nervös av andra anledningar än under första veckan. Ni vet, första veckan med telemarketing – eller något jobb för den delen – så brukar man komma undan med ganska mycket. Man är trots allt ny i rollen. Andra veckan, i alla fall på vår avdelning med telemarketing, förväntades man leverera resultat. Jag kan tycka att det var lite snabbt men alla företag gör såklart som de vill.

Denna vecka, vecka 2 med telemarketing, skulle min chef sitta med i några samtal. Det kändes oerhört nervöst och jag kastades tillbaka till min första dag på jobbet. Samtalen gick dock bra. Jag fick lite feedback men det var bara tacksamt. Sedan trummade vi på.

Telemarketing, vecka 3

Oslokontoret skulle komma på besök. Det säger förstås inte er någonting men för oss på telemarketing var det en stor grej. Detta gjorde mina kollegor klart för mig tidigt under min anställning. Förutom att vi skulle leverera goda resultat gjorde ägarna i Norge klart att vi också skulle vara ett bra gäng. Företagskulturen skulle blomstra, menade de. Därför kom de på besök en gång i kvartalet för att säkerställa att vi efterlevde detta på ett organisatoriskt sätt.

Jag är fruktansvärt glad att deras besök dröjde till tredje veckan på telemarketing för mig. Vid det här laget kände jag mig i alla fall som en del av gänget.